Allt känns så fruktansvärt sjukt konstigt. Ganska väderlöst med i samma veva.
Plötsligt får man göra vad man vill. Och helt plötsligt förväntas man fatta och klara av saker och ting själv.
Fast det är ju kul med, jag kan ju komma och släntra som jag vill. Inte en jävel som bryr sig lixom, tillbax till det gamla kan man säga fast i en ny miljö,annan stad och lite andra saker som inte hör till.

It's like I have'nt changed at all, like everything around me have moved.
Its like the world haved left me alone, like Im the outsider.
It feels like my life are done.

Du kommer ofta upp i mina tankar när allt är skit, här är ytterliggare en dikt till älskade dig.

Now you're gone, and I feel so alone.
All those things we had, where are they now?
All those feelings that lived before, where are they?
Why are we dieing?
Bby, I moved on. But I have'nt forget you. And I won't.
I loved you so mutch once. But now, you just an angel in my heart.